Conference program

Panelsamtal utifrån tidskriften Fronesis temanummer om erkännande.

Begäret efter erkännande skiljer inte människor åt utan förenar dem. Att bli erkänd av andra är både en nödvändighet och en förbannelse. Dessutom dikterar erkännande politikens villkor på sätt som intensivt diskuterats under de senaste tre decennierna: håller konflikter om erkännande på att ersätta konflikter om resurser, är erkännandet förtryckande snarare än frigörande, och vad menar vi egentligen med erkännande? I detta panelsamtal återvänder till begreppets ursprung i 1800-talets Tyskland, gör ett nerslag i dess renässans på 1990-talet för att sedan ta sig an dagens diskussion om erkännandets ambivalens. Vi gör även nerslag hos några av de mest tongivande teoretikerna i denna diskussion, som J. G. Fichte, Alexandre Kojève, Judith Butler, Axel Honneth, Rahel Jaeggi, Nancy Fraser och Michèle Lamont.

Magnus Hörnqvist är professor i kriminologi vid Stockholms Universitet

Sara Edenheim är docent i historia och universitetslektor vid Umeå centrum för genusstudier, Umeå universitet.

Evelina Johansson Wilén är genusvetare och biträdande lektor med inriktning mot social förändring och digitalisering vid Högskolan i Halmstad

Moderator: Shabane Barot, medlem i Fronesis redaktionskommitté.

Politik. Teori. Kritik. Samhället är komplicerat. Knappast någon konflikt eller motsättning är omedelbart genomskådlig. Därför måste samhällsteori få ta tid och plats. Tidskriften Fronesis tar sig an samtidens sociala och politiska frågor ur ett vänsterperspektiv. I varje nummer finner du översatta moderna klassiker samt nyskrivna texter av några av Sveriges och världens främsta samhällsteoretiker. För mer info, se https://fronesis.nu

I kölvattnet av finanskrisen 2007–2008 har den sovjetiska rättsvetaren Jevgenij Pasjukanis (1891–1937) tänkande upplevt en renässans. Genom att vända sig mot såväl idealistiska som klassinstrumentalistiska teorier om rätten i kapitalismen och i stället föreslå att varans och rättens former är tätt förbundna med varandra åstadkom Pasjukanis det första och alltjämt mest inflytelserika metodologiska brottet inom marxistisk rättskritik. Precis som Karl Marx visade hur borgerliga ekonomer hade misslyckats med att fråga varför arbete i kapitalismen uttrycks genom värdets form misslyckades såväl marxistisk som borgerlig rättskritik med att ställa frågan om varför arbete och klassdominans i kapitalismen uttrycks genom och förmedlas av rättsformens jämlikhet och frihet, hävdade Pasjukanis. Detta panelsamtal tar sin utgångspunkt i de samtida Pasjukanisdebatterna och i tidskriften Fronesis översättning av Pasjukanis för att undersöka flera olika teman, från rättsformens betydelse för kapitalismens logik och historia i förhållande till slaveri och revolution till frågor om nutida kolonial ackumulation, sanktioner genom internationell rätt och förhållandet mellan rättssubjektet och den ursprungliga ackumulationen i frågan om naturen kan tillerkännas rättigheter.

Deltagare

David Jivegård, doktorand i rättsvetenskap.

Hugo Lundberg, doktorand i internationell rätt.

Hedvig Lärka, doktorand i internationell rätt.

Carl Wilén, fil.dr i sociologi, medlem av tidskriften Fronesis redaktionskommitté.

Moderator: Vanja Carlsson, fil.dr i offentlig förvaltning, medlem av tidskriften Fronesis redaktionskommitté.

Politik. Teori. Kritik. Samhället är komplicerat. Knappast någon konflikt eller motsättning är omedelbart genomskådlig. Därför måste samhällsteori få ta tid och plats. Tidskriften Fronesis tar sig an samtidens sociala och politiska frågor ur ett vänsterperspektiv. I varje nummer finner du översatta moderna klassiker samt nyskrivna texter av några av Sveriges och världens främsta samhällsteoretiker. För mer info, se https://fronesis.nu

För ett år sedan orsakade protester mot förslaget om marknadshyror i nyproduktion en regeringskris som ledde till att regeringen fick avgå. Det är bra att förslaget skrotades, men i de generaliseringar och förenklingar som följde i pressen ställdes marknadshyra mot bruksvärdeshyra och en ordentlig rannsakning av det hyressättningssystem vi har idag uteblev. Vad debatten om marknadshyra överskuggade var att både hyressättningssystemet och dess omvärld redan har förändrats på väsentliga – kanske avgörande – sätt. Besittningsrätten finns kvar i lagen men har i praktiken blivit betydelselös om du inte klarar av en 50- eller 60-procentig hyreshöjning. Renovräkningar är inte undantag utan resultat av hyresvärdar som följer de minimala lagkraven till punkt och pricka i det numera urholkade hyressättningssystemet.

Även om dessa problem inte är helt nya har de förvärrats genom en stegvis urvattning av hyreslagen över de senaste 20 åren. Men till skillnad från debatten om marknadshyror har de tidigare större förändringarna av hyressättningssystemet, som presumtionshyror (2006) och Allbolagen (2011) formulerats som juridisk-tekniska och ekonomiska problem – inte politiska problem. Det var inga massprotester eller regeringskris 2006 eller 2010, och istället för att stå på barrikaderna satt Hyresgästföreningen i slutna rum med SABO och Fastighetsägarna och förhandlade. Likt Socialdemokratin har Hyresgästföreningen gradvis gått med på större och större kompromisser under parollen: ”det viktigaste är att det är parterna och inte politiken som tar ansvar” (https://www.dagensarena.se/innehall/historiskt-avtal-hyresratten-ett-nytt-saltsjobadsavtal/) Grundinställningen är att marknaden har segrat, förändring är oundviklig, och att det är bättre att vara delaktiga i demonteringen av systemet än att förlora den makt och det inflytande man har genom förhandlingssystemet.

Avsaknaden av motstånd är påtaglig och med varje kompromiss försvagas hyresgästernas ekonomiska, sociala, lagliga och politiska ställning. Effekterna är inte bara materiella för hyresgäster utan de reducerar även hyresgäströrelsens visioner till de smulor som förhandlingarna leder till. Både inom och utanför Hyresgästföreningen kokar missnöjet. Avstängningar av aktivister från Hyresgästföreningen har blivit allt vanligare och förhandlingsöverenskommelser blir allt mer frånvända hyresgästers verklighet. I kölvattnet av missnöjet växer nya hyresgäströrelser fram. Det är också dessa som leder kampen mot renovräkningar och utförsäljningar i Sveriges städer och förorter.

Den svenska hyressättningsmodellen som utvecklades på 60- och 70-talet har alltid inneburit en kompromiss med marknaden och hyresvärdar. I denna panel vill vi diskutera, vad det innebär att kompromissa när bostadsmarknaden har avreglerats, privatiserats och öppnats upp för riskkapitalister samtidigt som Hyresgästföreningen har försvagats både i medlemsantal och i politisk styrka. Hur håller den svenska modellen upp i en radikalt förändrad omvärld med växande bostadsojämlikhet, förändrade maktförhållanden och sist men inte minst en urholkad bostadspolitik? Med detta i bakhuvudet, vill vi konkret diskutera hur vi tar hyreskampen vidare och bygger en starkare och mer radikal hyresgäströrelse både inom och utanför Hyresgästföreningen.

Ilhan Kellecioglu, aktiv i Ort till Ort och författare till Rapport inifrån ’Hemblahelvetet’. 

Hannes Rolf, historiker vid Institutet för bostads- och urbanforskning.

Åse Richard, doktorand i kulturgeografi vid Institutet för bostads- och urbanforskning.

Mahasti Hashemieh, del av samordningsgruppen för Nej till Marknadshyra och ordförande för Alla ska kunna bo kvar   

Repression och kontroll, liksom rasism och splittring, har alltid varit en del av kapitalismen och klassamhället. Framför allt det senare har ofta definierats som en form av ursprunglig ackumulation som varit en förutsättning för kapitalismens funktionssätt.

Leandro Mulinari, Lina Mohageb och Håkan Blomqvist diskuterar hur repressionen och splittringen av arbetarklassen sett ut, bemötts och förändrats genom historien.

Samtalsledare: John Hörnquist

Unfortunately, Søren Mau has had to cancel his appearance at Marx22. The discussion about the book Mute Compulsion will take place anyway, but will be held in Swedish.

As an intervention into the series on contemporary Marxism in the socialist journal Röda rummet, Søren Mau offers an overview of his upcoming book Mute Compulsion: A Marxist Theory of the Economic Power of Capital (which has been published in Danish and German in 2021 and will be published by Verso in the autumn of 2022). Mau’s presentation is followed up by a dialogue with the panellists and the audience. Already before publication, Mute Compulsion has attracted much attention worldwide. Despite insoluble contradictions, intense volatility and fierce resistance, the crisis-ridden capitalism of the twenty-first century lingers on. To understand capital’s paradoxical expansion and entrenchment amidst crisis and unrest, Mute Compulsion offers a novel theory of the historically unique forms of abstract and impersonal power set in motion by the subjection of social life to the profit imperative. Building on a critical reconstruction of Karl Marx’s unfinished critique of political economy and a wide range of contemporary Marxist theory, Mau sets out to explain how the logic of capital tightens its stranglehold on the life of society by constantly remoulding the material conditions of social reproduction. In the course of doing so, Mau intervenes in classical and contemporary debates about the value form, crisis theory, biopolitics, social reproduction, humanism, logistics, agriculture, metabolism, the body, competition, technology and relative surplus populations. Since Mau’s theorisation of mute compulsion includes an argument about the historically unique and specific features of abstract and impersonal power in capitalism, it also unlocks the door to questions about the history and origin of capitalism, including primitive accumulation.

Participants 

Johan Alfonsson, sociologist, Gothenburg University.

Johan Örestig, sociologist and contributor to Röda rummet.

Carl Cassegård, sociologist and contributor to Röda rummet.

Lotte Schack, sociologist and contributor to Röda rummet.

Carl Wilén, sociologist and member of the editorial committee of Röda rummet.

Moderator: Evelina Johansson Wilén, researcher in gender studies and member of the editorial committee of Röda rummet.

Röda rummet is the quarterly journal of Socialistisk politik. For more information, see http://www.rodarummet.org/web/

Det nyliberala projektet gick ut på att omdana instutioner för att skapa människor i konkurrens. Kan vi, som rörelse från vänster, skapa andra typer av instutitioner som skapar andra typer av beteenden? 

Kalle Söderberg och Martín Cornell från podcasten Rekreation från Radio åt alla håller en presentation som går från den primitiva ackumulationen, till ackumulation genom fråntagande och governmentality, och slutar i olika försök att bygga institutioner som främjar deltagande och reell demokrati. Efter presentationen håller de en interaktiv workshop.

The presentation is designed to examine surveillance capitalism in the context of social and health care reform entering force in Finland in 2023. The ideology-critical analysis of policy reforms coheres around datafication of public health infrastructure to grasp surveillance capitalism in the Nordic context, thus highlighting facets different from those prominent in works targeting oft-considered Google and Facebook.

We have been talking about digitalization since 1990, from  Web 1.0, then Web 2.0, and soon Web 3.0. We will assist in completely replicating the primitive accumulation in the Metaverse. In the paper and this presentation, we will examine how and why this replication is starting.

Embedded within the somewhat historically laden chapters on ‘so-called primitive accumulation’ that trace the ignoble historical origins of capitalism – emerging from a series of expropriative and privative acts – is the striking passage that announces the imminent revolutionary task in terms of the ‘expropriation of the expropriators’. If the wheels of capital accumulation and private property are not natural and organic processes but were initiated and driven historically by way of the expropriation of the commons into ever fewer hands, if the proletariat were forcibly created as an outcome of the direct displacement of rural workers into the towns, where they had nothing other than their labour-power to sell, then the practical and revolutionary negation of private property, the immiseration of the working class and the logic of capital accumulation would necessitate, according to Marx, its own logic of expropriation. As Marx writes: while once ‘it was a matter of the expropriation of the mass of the people by a few usurpers’, in the overcoming of capitalism there would be ‘the expropriation of a few usurpers by the mass of the people.’ The dialectical logic of the ‘negation of the negation’ that Marx’s claim avowedly follows in this phrase has, with respect to its political and philosophical significance, been much discussed in the history of Marxism.

However, the debate surrounding it converges along no one single philosophico-interpretive or politico-strategic line. What would the qualitative difference be between the violent expropriation that constitutes the genesis and historical development of capitalism and the revolutionary force of an expropriation that would usher in a new emancipated era? Is the dialectical logic of a ‘the negation of negation’, by which the ‘expropriation of the expropriators’ operates, an overtly simplified and too schematic solution to a set of problems surrounding property, appropriation, and expropriation that have become increasingly more complex and ambiguous? Where do we stand with respect to expropriation, both as a problem and a solution to the problem, today? And how might this differ from the logic of appropriation, towards which Marx had a far more complicated and ambiguous relation?

The purpose of this panel will be three-fold: (i) to retrace the complex field of interpretations that, subsequent to the publication of Capital Vol 1, situated Marxists made surrounding the revolutionary process that made capitalism possible and that would make communism a lived actuality; (ii) to explore and critically elucidate the rich field of concepts (appropriation, property, the proper, disappropriation) that are, more generally, germane in Marx’s account of capitalist social relations and their revolutionary overthrow, as well as serving as interesting conceptual markers for thinking through the possibilities and obstacles that arise from the dialectical logic to which the claim of ‘expropriating the expropriators’ seems tied; (iii) to examine what meaning Marx’s claim may have for us today, in a context of a further generalization and deepening of the logics of appropriation and expropriation that reach beyond spatial displacements of peoples and material forms of dispossession, and extend to cultural forms, political ideas and the history of emancipatory struggle itself as sites of dispossession and deprivation.

Cecilia Cavalcante-Schuback, PhD researcher in Aesthetics, at Södertörn.

David Payne, wrote his doctoral dissertation at Essex University (UK) on the idea of emancipation. He is presently a lecturer and researcher in Political Theory at Södertörn, with specific interest in Marxist and Post-Marxist thought.

Erik Bryngelsson, Department of Philosophy, Södertörn University

What happens when capital moves into space? In this session, we reflect on today’s space expansion through historical retrospectives, stories about encounters with present day astronauts and cosmonauts and thoughts about contemporary space culture and politics. We investigate the link between astronomy and colonial history, and the relationship between human space endeavours and decolonization on Earth. As more aspects of our daily lives depend on technological advances in space, we need to understand the role that capital accumulation plays in future space expansion. The session starts with individual talks and ends with a joint debate between the participants.

I kapitalismen finns en inneboende premiss om frihet. Människan måste vara fri för att kunna sälja sin arbetskraft som lönearbete och för att värde ska skapas. Premissen står dock i motsättning till sig själv. I uppsaten utvecklas hur denna motsättning kan komma till uttryck på dagens otrygga arbetsmarknad och hur kapitalismens inre motsättningar kan skapa både konkreta och abstrakta uttryck för alienation.

What happens when techno-libertarian dreams of colonization—typically directed at either Mars or ocean space—are transposed onto nation-state territory? In 2013, actors within the global “startup city movement” collaborated with former political advisors to the Ronald Reagan administration and the post-coup regimes of Honduras to establish self-governing jurisdictions on Honduran mainland. The new territories, known as “startup cities,” “charter cities,” or “free private cities” internationally, were codified into law in 2013 under the name Economic Development and Employment Zones (ZEDEs). The project, while opposed by anti-colonial and land-based Honduran social movements, sparked the excitement of radical libertarian reformers and crypto and blockchain enthusiasts invested in “experimental” free market governance models worldwide.

My paper explores this convergence of techno-libertarian utopianism, new special economic zones (SEZs), and primitive accumulation. Mike Levien (2011,2012) and other scholars have identified how contemporary SEZ models are fueling new “regimes of accumulation by dispossession” that take land acquisition for real estate development as a primary aim while failing to absorb expropriated rural inhabitants as proletariat labor. However, while land for rent seeking in the real estate and mining sectors is one motivating factor for ZEDE developers, the Honduran case also highlights the links between “decentralized finance” and new territorial appropriations. In this presentation I will discuss the role of decentralized technologies in new colonization projects, the impacts of this process on nation-state and local sovereignties, and the prospects for new modes of accumulation and dispossession. The work presented is the result of roughly two years of field work on Honduran ZEDEs and the “startup city movement” and will include an analysis of the governing models, economic systems, and land appropriation methods of two of Honduras’s first “private cities.” Finally, I will present a theory of ”territorial flexibilization” within contemporary global capitalism.

I den presenterade uppsatsen så menar vi (Tor Hammer och Magnus Granberg) att Laclau och Mouffes diskursteori bygger på en reifierad konceptualitet som reflekterar värdeformens objektiva struktur. Denna konceptualitet härleder vi till Ferdinand Saussures strukturella lingvistik och dess förståelse av språket som ett system av värde homologt med det förespråkat av Leon Walras och Vilfredo Pareto. Med hjälp av den marxistiske lingvisten Genevive Vaughan visar vi hur Laclau och Mouffe utvecklar denna förståelse av värde samtidigt som de fortfarande är fast i en reifierad förståelse av språket ett som ett system av värde. Detta menar vi leder till att Laclau och Mouffe naturaliserar kapitalismen vilket gör det omöjligt för dem att tänka sig en kritik och praktik bortom kapitalet.

Tor Hammer är doktorand i sociologi vid Mittuniversitetet.

Militära invasioner, handelskrig, inflationens återkomst, prisökningar och klimatkris – allt samtidigt.

Francisco Contreras, Mathias Wåg och John Hörnquist diskuterar hur den nya världsordningen både bygger på och undergräver olika former av ursprunglig ackumulation, från proletarisering och avproletarisering till imperialistisk ränta.

Mattias Wåg redogör för en första ingång, om Karl-Heinz Roth och former för den globala proletariseringen. Roth verkar inom fältet Global Labour Studies tillsammans med Marcel van der Linden och studerar arbetarklassens globala sammansättning; hur processer av proletarisering, avproletarisering och återproletarisering verkar globalt. Roth har varit verksam i den tyska så kallade operaistiska traditionen, utvecklad nära dess italienska motsvarighet, sedan slutet av 60-talet. I sina texter lyfter Roth hur processen av proletarisering hänger tätt samman med den ursprungliga ackumulationen, genom driva bort proletärer från subistensjordbruk och utbredandet av en global massarbetslöshet. Syftet är att undersöka hur Karl-Heinz Roths verk efter krisen 2008 om förändringar inom det globala proletariatet, kan förenas med världssystemteori.

Imperialistisk ränta som konstant ursprunglig ackumulation, via globala monopol

John Hörnquist redogör för en andra ingång, om imperialismen som ständig och nödvändig förutsättning för kapitalismen. Utifrån framför allt Samir Amins teoribildning om imperialistisk ränta, baserad på ojämnt utbyte och ojämn tillgång till världens naturresurser. Denna ordning som tidigare baserades på uppdelningen mellan industrialiserade och icke industrialiserade länder, baseras nu enligt Amin främst på kontroll över fem globala monopol – över finansiella flöden, högteknologi, massmedier och kommunikationskanaler, strategiska naturresurser och råvaror samt massförstörelsevapen. Här diskuteras hur dessa monopol bit för bit tycks undergrävas av den framväxande multipolära världsordningen samt följderna av detta.

Hur utmanas den nuvarande världsordningen?

Francisco Contreras redogör för hur Giovanni Arrighi menade att USA:s fallande världshegemoni föranleder fyra kontroverser som blir avgörande för hur en ny multipolär världsordning skapas: Förändrad maktbalans mellan nationalstater, globaliseringens underminering av nationalstatens makt, underordnade gruppers minskade makt samt en förändring av maktbalansen mellan väst och icke-västliga regioner. På samma sätt lyfter Ana Esther Ceceña nationalstatens förändrade roll i en föränderlig världsordning. Ceceña menar att nationalstaten spelade en viktig roll genom disciplinering för att upprätthålla en sammanhållning av det kapitalistiska världssystemet. Nu utmanas den av både de som skapade den och av de som inte blivit helt disciplinerade. Ceceña pekar på fyra aktörer: superstater/imperialism, bolag, organiserad brottslighet samt underordnade samhällen som gör motstånd.

Vänstern som rörelse har stelnat. När regering och näringsliv driver igenom reformer som slår mot arbetarklassen får vänstern för det mesta stå vi sidan av och titta på. Hur tar vi oss ur det och blir en rörelse att räkna med, som sätter agendan istället för att bara svansa efter?

Så kallade militanta undersökningar är en metod med ena foten i Marx arbetarundersökningar och med andra i 1960-talets vilda italienska arbetarrörelse. Undersökningarna syftar till att överskrida vänsterns ortodoxi och den rådande ordningen genom att träda in i och delta i konflikter med ett öppet sinne för att i slutändan stärka rörelsen och föra den framåt.

Vi i Allt åt allas grupp för militanta undersökningar, Gemensamma laboratoriet, har med framgång använt metoden för att närma oss problem såsom arbetsmiljöproblem kopplade till stadsplanering, otrygghet i offentliga rummet. Nu senast också som ett led i vårt arbete att påverka Göteborgs stadsutveckling genom att skapa alternativa översiktsplaner.

På Marx 2022 vill vi dela med oss av våra insikter och berätta mer om metoden. Vi kommer ge en historisk bakgrund och redogöra för metodens teoretiska utgångspunkter. Vi kommer också lyfta fram några exempel på kända militanta undersökningar för att sedan gå vidare in i nutiden och presentera resultat från några av våra egna undersökningar. Vi vill på så sätt diskutera hur metoden kan användas för att bygga en ny, starkare vänster.

Förbundet Allt åt alla är ett socialt fack som finns i Stockholm, Malmö, Göteborg och Uppsala. Genom långsiktigt arbete med fokus på vardagslivets konflikter vill vi skapa ett klasslöst samhälle som utgår från principen: av var och en efter förmåga, åt var och en efter behov. För mer information, gå till Alltatalla.se.

År 2004 utkom Silvia Federicis bok Caliban and the Witch: Women, The Body, and Primitive Accumulation – en banbrytande beskrivning av hur den tidiga kapitalismen gick hand i hand med en ökad kontroll av kvinnor och kvinnors kroppar. Hur står sig boken idag? Vilka möjligheter och problem uppstår i kombinationen av feministisk och marxistisk teori?

Samtal med Fanny Åström & Andria Forshage. Moderator: Anna Remmets.

Allt åt Alla Kvinnofront Stockholm är en separatistisk grupp i Stockholm för kvinnor och icke-binära med syfte att driva klasskamp ur ett kvinnoperspektiv. Mer information hittar du på Alltatalla.se.

Sedan återutgivningen av Cedric Robinsons “Black Marxism” (1984) i början av 2000-talet har begreppet “racial capitalism” fått ett uppsving bland historiker och forskare som ett ramverk för att teoretisera relationen mellan ackumulation och produktionen av rasrelationer i kapitalismens långa och koloniala historia. Medan Robinson hävdade att kapitalismen alltid har varit rasifierande, dvs alltid har ackumulerat genom att producera skikt av radikal ojämlikhet mellan olika människogrupper, har en rad marxistiska historiker vidareutvecklat hans historiska analys genom att utmana Marx’ förpassande av kolonialismen och den atlantiska slavhandeln (i sista kapitlet av Kapitalet I) till en del av den “ursprungliga ackumulation” som krävdes för kapitalismens etablerande på 1800-talet. Istället har historiker som Eric Williams, Stephanie Smallwood och Lisa Lowe argumenterat att vi bör förstå kolonialismen och den transatlantiska slavhandeln inte som en del av kapitalismens förhistoria utan som en integrerad del av den kapitalistiska ordningen redan från 1500-talet och framåt, en som under tre sekel drevs till enorma proportioner genom slavarbetets alienation på en global marknad, kapitalets jakt på mervärde och sanktionerad av en väl utvecklad statsbyråkrati. Genom att förstå kolonialismen, slavhandeln och det rasifierade våld som understödde dessa processer som en del av kapitalismens långa historia, snarare än som uttryck för eller kvarlevor från en förkapitalistisk tid, kan vi börja teckna kapitalismen som ett system som alltid använt sig av olika former av exploatering, expropriering och extraktion och förlitat sig på såväl fritt lönearbete som obetalt arbete och slavarbete i ackumulationens intresse (något som teorier kring social reproduktion också betonar). I ett sådant perspektiv kan vi också börja förstå rasifierande processer (liksom sexualitet och kön) som historiskt flexibla men helt centrala i kapitalismens historiska såväl som pågående former av ackumulation och mervärdesproduktion – liksom hur kolonialismens och anti-svarthetens historia fortfarande präglar de sociala strukturer vi lever i idag: från arbetsmarknaden till bostadsmarknaden, fängelseindustrin, gränspolitiken, etc. I detta paper tänker jag diskutera Robinsons begrepp “racial capitalism” – dess historia, inflytande och konceptuella begränsningar – och några samtida teoretiker-historiker som med avstamp i den svarta marxistiska traditionen som använt sig av och expanderat detta ramverk för att kartlägga rasismens roll som en materiell och ideologisk teknologi i historiska och pågående former av kapitalistisk ackumulation.

The aim of this presentation is to argue that the establishment of the colonial system of exploitation in Americas as a result of European colonial expansion in the 16^th century gave birth to another kind of expropriated worker, distinct from the propertyless wage labourer, that is, the black African slave. In dialogue with Marx and Marxist scholars who have revisited the “so-called primitive accumulation” thesis as well as the scholars of the Global Labour History, I will explore the contributions of Brazilian historical social sciences to the thesis about the constitution of the totally expropriated labour, which was adequate and necessary for the reproduction of the colonial economic system of exploitation in Portuguese Americas, based on the absolute exploitation of land and labour and to feed the capital accumulation. The Brazilian historical sciences permit to maintain that modern slavery is a particular form that it assumed within the general movement of the private appropriation of the means of production and as such it is part of the general process of the social organization of labour in historical capitalism. 

Krista Lillemets is a PhD candidate in Sociology and researcher at the Freie Universität Berlin, working on Marxist political economy of labour, peripheral social theory, Brazilian historiography of labour, coerced labour

Texten handlar om varför rationalisering (dvs. en formell rationalitet; ex Weber 1983; Lukács 1971) introducerades i statsförvaltningen under kriget, och framförallt, varför man valde att försöka spara på statsförvaltningen genom rationalisering snarare än nedskärning. Bakgrunden är att kriget medförde finansiella problem för staten. En stor mobilisering behövde finansieras samtidigt som levnadsstandarden kunde förväntas sjunka under kriget och inflation hotade. Därför valde man att inrätta en besparingsberedning, som skulle undersöka möjligheterna att spara på de civila delarna av statsförvaltningen. Denna beredningen ställde fram ett val mellan rationalisering, där besparingar åstadkoms genom att effektivisera arbetet inom statsförvaltningen, och nedskärning, där staten minskade sina
åtaganden. Den menade att nedskärningar var nödvändiga för att minska budgetunderskotten.

Trots att beredningen var skeptisk till att rationaliseringsåtgärder ensamma kunde lösa de statsfinansiella problemen vann den litet gehör för dess förslag om nedskärningar (SOU 1943:13, s. 6–10, 14–15). Detta förklaras med ett samförstånd mellan kapital och arbetarrörelsen om att balansera kapitalackumulation mot välfärdsstat och andra statliga uppgifter.

Relationen mellan stat och ekonomi kommer att vara utgångspunkten för diskussionen i texten. Klassrelationer kommer att spela en betydelsefull roll, därför att beredningen ville bevara kapitalbildningen, som den ansåg vara hotad av statens underskott.

Besparingsberedningen kan sägas ha betraktat staten som improduktiv och att ju mer staten tog över av de ”produktiva resurser[na]”, desto mindre blev över till näringslivet, som var den verkliga motorn i den ekonomiska utvecklingen (SOU 1943:13, s. 9). Samtidigt tyder det svaga gensvaret på nedskärningarna att arbetarrörelsen, möjligen i allians med andra krafter
(som statstjänstemännen), ville bevara den välfärdsstat som rörelsen redan hade skapat. Å andra sidan, insåg den också ”behovet” av att begränsa statens utgifter och underskott för att bevara kapitalackumulationen. Därför blev svaret: rationalisering av statens verksamheter – trots att flera tvivlade på att rationalisering var tillräckligt.