I samband med problemen att finansiera mobiliseringen under kriget inleds en rationalisering av arbetet i (den civila delen av) staten av en tillsatt besparingsberedning (SOU 1943:13). Texten handlar om hur denna rationalisering spred managementidéer i statsförvaltningen, hur man med dessa idéer vill förändra arbetet i statsförvaltningen och vilka gränser dessa idéer stötte i form av målen med statsförvaltningen och andra former av statlig verksamhet. Källmaterialet utgörs av publicerade rapporter och opublicerat arkivmaterial från 1940 års Besparingsberedning. Materialet bestå av utredningar om arbetsprocesser och arbetsorganisation i flera olika statliga myndigheter.
I huvudsak var det fråga om en, i stora drag, tayloristisk rationalisering. Man undersökte arbetsprocessen och arbetsorganisation för att skapa kunskap om arbetet. Genom denna kunskap försökte man att specialisera arbetet, att anpassa arbetsuppgifter efter arbetarens kvalifikationer (och överföra okvalificerat arbete till okvalificerad arbetskraft; ”Babbageprincipen”, Braverman 1977) och mekanisera arbetet, där detta var möjligt. Samtidigt saknades ett tydligt mått på produkten då monetära marknadsinkomster ofta saknades eller motsvarade endast delar av ”produktionen” inom myndigheterna. I texten hävdas att en spänning uppstod mellan en formell kapitalistisk rationalitet (ex Weber 1983; Lukács 1971) och behovet av att reproducera det kapitalistiska samhället. I denna text framhävs att både värde och specifika bruksvärden (vilket kan tillgodoses genom en välfärdsstat) behövs för kapitalackumulation (ex. Lukács 1971; Arato 1972) och därmed för reproduktionen av kapitalismen (ex. Clarke 1982).
Det teoretiska problemet handlar således i stort om relationen mellan rationalisering och arbete i offentlig sektor. Texten tar upp delvis rationaliseringens relation till olika professioner, men framförallt kommer den att lyfta att den tidiga rationaliseringen inom staten inriktades på rutinmässiga kropps- och kontorsarbeten. Detta medförde, i enlighet med
babbageprincipen, att kvalificerade yrken skulle rensas på rutinuppgifter, vilka skulle överföras till en lägre kvalificerad arbetskraft. Ofta innebar detta att man också föreslog en feminisering av yrkeskåren, där kvinnor skulle utföra de okvalificerade kontorsarbetena.