Sedan återutgivningen av Cedric Robinsons “Black Marxism” (1984) i början av 2000-talet har begreppet “racial capitalism” fått ett uppsving bland historiker och forskare som ett ramverk för att teoretisera relationen mellan ackumulation och produktionen av rasrelationer i kapitalismens långa och koloniala historia. Medan Robinson hävdade att kapitalismen alltid har varit rasifierande, dvs alltid har ackumulerat genom att producera skikt av radikal ojämlikhet mellan olika människogrupper, har en rad marxistiska historiker vidareutvecklat hans historiska analys genom att utmana Marx’ förpassande av kolonialismen och den atlantiska slavhandeln (i sista kapitlet av Kapitalet I) till en del av den “ursprungliga ackumulation” som krävdes för kapitalismens etablerande på 1800-talet. Istället har historiker som Eric Williams, Stephanie Smallwood och Lisa Lowe argumenterat att vi bör förstå kolonialismen och den transatlantiska slavhandeln inte som en del av kapitalismens förhistoria utan som en integrerad del av den kapitalistiska ordningen redan från 1500-talet och framåt, en som under tre sekel drevs till enorma proportioner genom slavarbetets alienation på en global marknad, kapitalets jakt på mervärde och sanktionerad av en väl utvecklad statsbyråkrati. Genom att förstå kolonialismen, slavhandeln och det rasifierade våld som understödde dessa processer som en del av kapitalismens långa historia, snarare än som uttryck för eller kvarlevor från en förkapitalistisk tid, kan vi börja teckna kapitalismen som ett system som alltid använt sig av olika former av exploatering, expropriering och extraktion och förlitat sig på såväl fritt lönearbete som obetalt arbete och slavarbete i ackumulationens intresse (något som teorier kring social reproduktion också betonar). I ett sådant perspektiv kan vi också börja förstå rasifierande processer (liksom sexualitet och kön) som historiskt flexibla men helt centrala i kapitalismens historiska såväl som pågående former av ackumulation och mervärdesproduktion – liksom hur kolonialismens och anti-svarthetens historia fortfarande präglar de sociala strukturer vi lever i idag: från arbetsmarknaden till bostadsmarknaden, fängelseindustrin, gränspolitiken, etc. I detta paper tänker jag diskutera Robinsons begrepp “racial capitalism” – dess historia, inflytande och konceptuella begränsningar – och några samtida teoretiker-historiker som med avstamp i den svarta marxistiska traditionen som använt sig av och expanderat detta ramverk för att kartlägga rasismens roll som en materiell och ideologisk teknologi i historiska och pågående former av kapitalistisk ackumulation.