Starting from Marx’s writings on primitive accumulation, the various functions and forms of existence of violence under pre-capitalist and capitalist conditions are examined and clarified. The presentation, which touches upon colonial violence as well as the contemporary war against the suburbs and the idea of peace, intends to both provide new perspectives on the relationship between violence and capitalism and to criticize certain dominant bourgeois ideas on the subject.
Tillfällig: Session 4
Parallel sessions. Click a title for more information. Star an event to bring it to the top of the list.
Vänstern som rörelse har stelnat. När regering och näringsliv driver igenom reformer som slår mot arbetarklassen får vänstern för det mesta stå vi sidan av och titta på. Hur tar vi oss ur det och blir en rörelse att räkna med, som sätter agendan istället för att bara svansa efter?
Så kallade militanta undersökningar är en metod med ena foten i Marx arbetarundersökningar och med andra i 1960-talets vilda italienska arbetarrörelse. Undersökningarna syftar till att överskrida vänsterns ortodoxi och den rådande ordningen genom att träda in i och delta i konflikter med ett öppet sinne för att i slutändan stärka rörelsen och föra den framåt.
Vi i Allt åt allas grupp för militanta undersökningar, Gemensamma laboratoriet, har med framgång använt metoden för att närma oss problem såsom arbetsmiljöproblem kopplade till stadsplanering, otrygghet i offentliga rummet. Nu senast också som ett led i vårt arbete att påverka Göteborgs stadsutveckling genom att skapa alternativa översiktsplaner.
På Marx 2022 vill vi dela med oss av våra insikter och berätta mer om metoden. Vi kommer ge en historisk bakgrund och redogöra för metodens teoretiska utgångspunkter. Vi kommer också lyfta fram några exempel på kända militanta undersökningar för att sedan gå vidare in i nutiden och presentera resultat från några av våra egna undersökningar. Vi vill på så sätt diskutera hur metoden kan användas för att bygga en ny, starkare vänster.
Förbundet Allt åt alla är ett socialt fack som finns i Stockholm, Malmö, Göteborg och Uppsala. Genom långsiktigt arbete med fokus på vardagslivets konflikter vill vi skapa ett klasslöst samhälle som utgår från principen: av var och en efter förmåga, åt var och en efter behov. För mer information, gå till Alltatalla.se.
Militära invasioner, handelskrig, inflationens återkomst, prisökningar och klimatkris – allt samtidigt.
Francisco Contreras, Mathias Wåg och John Hörnquist diskuterar hur den nya världsordningen både bygger på och undergräver olika former av ursprunglig ackumulation, från proletarisering och avproletarisering till imperialistisk ränta.
Mattias Wåg redogör för en första ingång, om Karl-Heinz Roth och former för den globala proletariseringen. Roth verkar inom fältet Global Labour Studies tillsammans med Marcel van der Linden och studerar arbetarklassens globala sammansättning; hur processer av proletarisering, avproletarisering och återproletarisering verkar globalt. Roth har varit verksam i den tyska så kallade operaistiska traditionen, utvecklad nära dess italienska motsvarighet, sedan slutet av 60-talet. I sina texter lyfter Roth hur processen av proletarisering hänger tätt samman med den ursprungliga ackumulationen, genom driva bort proletärer från subistensjordbruk och utbredandet av en global massarbetslöshet. Syftet är att undersöka hur Karl-Heinz Roths verk efter krisen 2008 om förändringar inom det globala proletariatet, kan förenas med världssystemteori.
Imperialistisk ränta som konstant ursprunglig ackumulation, via globala monopol
John Hörnquist redogör för en andra ingång, om imperialismen som ständig och nödvändig förutsättning för kapitalismen. Utifrån framför allt Samir Amins teoribildning om imperialistisk ränta, baserad på ojämnt utbyte och ojämn tillgång till världens naturresurser. Denna ordning som tidigare baserades på uppdelningen mellan industrialiserade och icke industrialiserade länder, baseras nu enligt Amin främst på kontroll över fem globala monopol – över finansiella flöden, högteknologi, massmedier och kommunikationskanaler, strategiska naturresurser och råvaror samt massförstörelsevapen. Här diskuteras hur dessa monopol bit för bit tycks undergrävas av den framväxande multipolära världsordningen samt följderna av detta.
Hur utmanas den nuvarande världsordningen?
Francisco Contreras redogör för hur Giovanni Arrighi menade att USA:s fallande världshegemoni föranleder fyra kontroverser som blir avgörande för hur en ny multipolär världsordning skapas: Förändrad maktbalans mellan nationalstater, globaliseringens underminering av nationalstatens makt, underordnade gruppers minskade makt samt en förändring av maktbalansen mellan väst och icke-västliga regioner. På samma sätt lyfter Ana Esther Ceceña nationalstatens förändrade roll i en föränderlig världsordning. Ceceña menar att nationalstaten spelade en viktig roll genom disciplinering för att upprätthålla en sammanhållning av det kapitalistiska världssystemet. Nu utmanas den av både de som skapade den och av de som inte blivit helt disciplinerade. Ceceña pekar på fyra aktörer: superstater/imperialism, bolag, organiserad brottslighet samt underordnade samhällen som gör motstånd.
År 2004 utkom Silvia Federicis bok Caliban and the Witch: Women, The Body, and Primitive Accumulation – en banbrytande beskrivning av hur den tidiga kapitalismen gick hand i hand med en ökad kontroll av kvinnor och kvinnors kroppar. Hur står sig boken idag? Vilka möjligheter och problem uppstår i kombinationen av feministisk och marxistisk teori?
Samtal med Fanny Åström & Andria Forshage. Moderator: Anna Remmets.
Allt åt Alla Kvinnofront Stockholm är en separatistisk grupp i Stockholm för kvinnor och icke-binära med syfte att driva klasskamp ur ett kvinnoperspektiv. Mer information hittar du på Alltatalla.se.
Ur ekologiskt perspektiv övergick kapitalismen aldrig från absolut till relativ mervärdesproduktion utan är kvar i ett stadium av ursprunglig, primitiv ackumulation – kapital alstras fortfarande genom brutal expansion snarare än ”smart tillväxt”. Innebär det att ackumulation och tillväxt är dömda att förgöra världen, eller finns det sätt att skapa en hållbar(are) tillväxt? Är motsatsen, nedväxt, i sin tur möjlig och önskvärd? Hur ser de strategiska möjligheterna och förutsättningarna ut för att på kort sikt bryta med den nuvarande kapitalismens förödande miljö- och klimatpåverkan?
I denna situation måste teorins uppgift vara att både tolka världen och att förändra den. Tre nya böcker tar upp dessa frågeställningar ur olika perspektiv. I detta samtal möts Herman Geijer som skrivit Monstersamhället. Från förnekelse till framtiden, Ståle Holgersen, författare till Krisernas tid. Ekologi och ekonomi under kapitalismen, samt Rikard Hjorth Warlenius, aktuell med Klimatet, tillväxten och kapitalismen. Samtalet leds av Shabane Barot.
Texten handlar om varför rationalisering (dvs. en formell rationalitet; ex Weber 1983; Lukács 1971) introducerades i statsförvaltningen under kriget, och framförallt, varför man valde att försöka spara på statsförvaltningen genom rationalisering snarare än nedskärning. Bakgrunden är att kriget medförde finansiella problem för staten. En stor mobilisering behövde finansieras samtidigt som levnadsstandarden kunde förväntas sjunka under kriget och inflation hotade. Därför valde man att inrätta en besparingsberedning, som skulle undersöka möjligheterna att spara på de civila delarna av statsförvaltningen. Denna beredningen ställde fram ett val mellan rationalisering, där besparingar åstadkoms genom att effektivisera arbetet inom statsförvaltningen, och nedskärning, där staten minskade sina
åtaganden. Den menade att nedskärningar var nödvändiga för att minska budgetunderskotten.
Trots att beredningen var skeptisk till att rationaliseringsåtgärder ensamma kunde lösa de statsfinansiella problemen vann den litet gehör för dess förslag om nedskärningar (SOU 1943:13, s. 6–10, 14–15). Detta förklaras med ett samförstånd mellan kapital och arbetarrörelsen om att balansera kapitalackumulation mot välfärdsstat och andra statliga uppgifter.
Relationen mellan stat och ekonomi kommer att vara utgångspunkten för diskussionen i texten. Klassrelationer kommer att spela en betydelsefull roll, därför att beredningen ville bevara kapitalbildningen, som den ansåg vara hotad av statens underskott.
Besparingsberedningen kan sägas ha betraktat staten som improduktiv och att ju mer staten tog över av de ”produktiva resurser[na]”, desto mindre blev över till näringslivet, som var den verkliga motorn i den ekonomiska utvecklingen (SOU 1943:13, s. 9). Samtidigt tyder det svaga gensvaret på nedskärningarna att arbetarrörelsen, möjligen i allians med andra krafter
(som statstjänstemännen), ville bevara den välfärdsstat som rörelsen redan hade skapat. Å andra sidan, insåg den också ”behovet” av att begränsa statens utgifter och underskott för att bevara kapitalackumulationen. Därför blev svaret: rationalisering av statens verksamheter – trots att flera tvivlade på att rationalisering var tillräckligt.
As oil and gas firms make ambitious announcements to reach net zero greenhouse gas emissions by 2050, we should not take these pledges in good faith. Given the intensifying climate crisis, and the sheer inadequacy of market-based mechanisms designed to nudge capital in the right direction, it’s becoming clearer we need a politics that confronts the property rights of the fossil fuel industry. In other words, we need a politics of expropriation. While there is much expanding literature in political ecology on what I’d call the negative forms of expropriation or dispossession – particularly of indigenous and others who rely on land directly for their livelihoods – it’s worth remembering the positive form of expropriation that Marx outlines where “the expropriators are expropriated.” This might sound too radical in our neoliberal era, but there is a rich history of energy and the expropriation of private property during the 19th and 20th Centuries. From the abolition of slavery (property in muscle power) to the series of expropriations of the very capitalists at the heart of the climate crisis (oil and gas), the climate movement should study these historical examples to imagine a 21st Century politics of expropriation.
The aim of this presentation is to argue that the establishment of the colonial system of exploitation in Americas as a result of European colonial expansion in the 16th century gave birth to another kind of expropriated worker, distinct from the propertyless wage labourer, that is, the black African slave. In dialogue with Marx and Marxist scholars who have revisited the “so-called primitive accumulation” thesis as well as the scholars of the Global Labour History, I will explore the contributions of Brazilian historical social sciences to the thesis about the constitution of the totally expropriated labour, which was adequate and necessary for the reproduction of the colonial economic system of exploitation in Portuguese Americas, based on the absolute exploitation of land and labour and to feed the capital accumulation. The Brazilian historical sciences permit to maintain that modern slavery is a particular form that it assumed within the general movement of the private appropriation of the means of production and as such it is part of the general process of the social organization of labour in historical capitalism.
Krista Lillemets is a PhD candidate in Sociology and researcher at the Freie Universität Berlin, working on Marxist political economy of labour, peripheral social theory, Brazilian historiography of labour, coerced labour
Sedan återutgivningen av Cedric Robinsons “Black Marxism” (1984) i början av 2000-talet har begreppet “racial capitalism” fått ett uppsving bland historiker och forskare som ett ramverk för att teoretisera relationen mellan ackumulation och produktionen av rasrelationer i kapitalismens långa och koloniala historia. Medan Robinson hävdade att kapitalismen alltid har varit rasifierande, dvs alltid har ackumulerat genom att producera skikt av radikal ojämlikhet mellan olika människogrupper, har en rad marxistiska historiker vidareutvecklat hans historiska analys genom att utmana Marx’ förpassande av kolonialismen och den atlantiska slavhandeln (i sista kapitlet av Kapitalet I) till en del av den “ursprungliga ackumulation” som krävdes för kapitalismens etablerande på 1800-talet. Istället har historiker som Eric Williams, Stephanie Smallwood och Lisa Lowe argumenterat att vi bör förstå kolonialismen och den transatlantiska slavhandeln inte som en del av kapitalismens förhistoria utan som en integrerad del av den kapitalistiska ordningen redan från 1500-talet och framåt, en som under tre sekel drevs till enorma proportioner genom slavarbetets alienation på en global marknad, kapitalets jakt på mervärde och sanktionerad av en väl utvecklad statsbyråkrati. Genom att förstå kolonialismen, slavhandeln och det rasifierade våld som understödde dessa processer som en del av kapitalismens långa historia, snarare än som uttryck för eller kvarlevor från en förkapitalistisk tid, kan vi börja teckna kapitalismen som ett system som alltid använt sig av olika former av exploatering, expropriering och extraktion och förlitat sig på såväl fritt lönearbete som obetalt arbete och slavarbete i ackumulationens intresse (något som teorier kring social reproduktion också betonar). I ett sådant perspektiv kan vi också börja förstå rasifierande processer (liksom sexualitet och kön) som historiskt flexibla men helt centrala i kapitalismens historiska såväl som pågående former av ackumulation och mervärdesproduktion – liksom hur kolonialismens och anti-svarthetens historia fortfarande präglar de sociala strukturer vi lever i idag: från arbetsmarknaden till bostadsmarknaden, fängelseindustrin, gränspolitiken, etc. I detta paper tänker jag diskutera Robinsons begrepp “racial capitalism” – dess historia, inflytande och konceptuella begränsningar – och några samtida teoretiker-historiker som med avstamp i den svarta marxistiska traditionen som använt sig av och expanderat detta ramverk för att kartlägga rasismens roll som en materiell och ideologisk teknologi i historiska och pågående former av kapitalistisk ackumulation.