Centrum för marxistiska samhällsstudier
Through the prism of the ”prisoner dilemma,” we try to describe ”some” difficulties in establishing a communist society. This dilemma, in the field of economy, is a way to make real-world predictions based on information about each person’s incentives. It helped economists understand how self-improving individuals could lead to self-harming crowds, but it was usually focused on the best market choice. Here we retain the more global impact, a ”self-harming crowd” with its personal accumulation.
Redan innan Max Horkheimer förordnats som direktor för Institutet för social forskning i Frankfurt am Main, inleddes ett projekt som avspeglade den växande förtvivlan över svårigheterna att mobilisera de arbetande människorna i Tyskland (och Österrike) mot reaktionen. Erich Fromm fick med början 1929 leda en enkätstudie som med hjälp av psykoanalytisk teori och massdata sökte svar på i vilken mån den tyska arbetarklassen kunde mobiliseras för en socialistisk revolution. Ansatsen byggde faktiskt på ett frågeformulär som Karl Marx varit med om att utforma, så problematiken var inte på något sätt ny. När de första resultaten publicerades i samlingsverket Auktoritet och familj (1936) hade förväntningarna på arbetarklassen växlats ner till att åtminstone kunna mobilisera något motstånd mot den nazistiska regim som dominerade Tyskland och snart även Österrike.
Studierna av reaktionens psykologiska förutsättningar togs upp igen under och strax efter kriget – bland annat i Fromms Flykten från friheten och Leo Löwenthals Falska profeter och Adorno med fleras rapport Den auktoritära personligheten. De fick ett nytt uppsving under de värsta Reaganåren genom kanadensaren Bob Altemeyer (Right-Wing Authoritarianism, 1981) och som en reaktion på rasistdåden Rostock och Hoyerswerda genom två långtidsstudier som bedrivits parallellt vid universiteten i Bielefeld och Leipzig sedan 2002. Kunskapsunderlaget om de socialpsykologiska förutsättningarna för den populistiska politik som blir alltmer dominerande på båda sidorna om Atlanten är idag bättre än någonsin, men studierna är alltmer tekniskt avancerade och därmed – som psykoanalysen i allmänhet – avpolitiserade. Baserat på ett nummer av tidskriften Arkiv, Tidskrift för samhällsanalys, kommer detta paper att diskutera vilka politiska slutsatser vi kan dra av de kunskaper vi faktiskt har, och hur de skulle kunna påverka Vänsterns strategi.
I samband med problemen att finansiera mobiliseringen under kriget inleds en rationalisering av arbetet i (den civila delen av) staten av en tillsatt besparingsberedning (SOU 1943:13). Texten handlar om hur denna rationalisering spred managementidéer i statsförvaltningen, hur man med dessa idéer vill förändra arbetet i statsförvaltningen och vilka gränser dessa idéer stötte i form av målen med statsförvaltningen och andra former av statlig verksamhet. Källmaterialet utgörs av publicerade rapporter och opublicerat arkivmaterial från 1940 års Besparingsberedning. Materialet bestå av utredningar om arbetsprocesser och arbetsorganisation i flera olika statliga myndigheter.
I huvudsak var det fråga om en, i stora drag, tayloristisk rationalisering. Man undersökte arbetsprocessen och arbetsorganisation för att skapa kunskap om arbetet. Genom denna kunskap försökte man att specialisera arbetet, att anpassa arbetsuppgifter efter arbetarens kvalifikationer (och överföra okvalificerat arbete till okvalificerad arbetskraft; ”Babbageprincipen”, Braverman 1977) och mekanisera arbetet, där detta var möjligt. Samtidigt saknades ett tydligt mått på produkten då monetära marknadsinkomster ofta saknades eller motsvarade endast delar av ”produktionen” inom myndigheterna. I texten hävdas att en spänning uppstod mellan en formell kapitalistisk rationalitet (ex Weber 1983; Lukács 1971) och behovet av att reproducera det kapitalistiska samhället. I denna text framhävs att både värde och specifika bruksvärden (vilket kan tillgodoses genom en välfärdsstat) behövs för kapitalackumulation (ex. Lukács 1971; Arato 1972) och därmed för reproduktionen av kapitalismen (ex. Clarke 1982).
Det teoretiska problemet handlar således i stort om relationen mellan rationalisering och arbete i offentlig sektor. Texten tar upp delvis rationaliseringens relation till olika professioner, men framförallt kommer den att lyfta att den tidiga rationaliseringen inom staten inriktades på rutinmässiga kropps- och kontorsarbeten. Detta medförde, i enlighet med
babbageprincipen, att kvalificerade yrken skulle rensas på rutinuppgifter, vilka skulle överföras till en lägre kvalificerad arbetskraft. Ofta innebar detta att man också föreslog en feminisering av yrkeskåren, där kvinnor skulle utföra de okvalificerade kontorsarbetena.