Hur tar vi hyreskampen vidare?

För ett år sedan orsakade protester mot förslaget om marknadshyror i nyproduktion en regeringskris som ledde till att regeringen fick avgå. Det är bra att förslaget skrotades, men i de generaliseringar och förenklingar som följde i pressen ställdes marknadshyra mot bruksvärdeshyra och en ordentlig rannsakning av det hyressättningssystem vi har idag uteblev. Vad debatten om marknadshyra överskuggade var att både hyressättningssystemet och dess omvärld redan har förändrats på väsentliga – kanske avgörande – sätt. Besittningsrätten finns kvar i lagen men har i praktiken blivit betydelselös om du inte klarar av en 50- eller 60-procentig hyreshöjning. Renovräkningar är inte undantag utan resultat av hyresvärdar som följer de minimala lagkraven till punkt och pricka i det numera urholkade hyressättningssystemet.

Även om dessa problem inte är helt nya har de förvärrats genom en stegvis urvattning av hyreslagen över de senaste 20 åren. Men till skillnad från debatten om marknadshyror har de tidigare större förändringarna av hyressättningssystemet, som presumtionshyror (2006) och Allbolagen (2011) formulerats som juridisk-tekniska och ekonomiska problem – inte politiska problem. Det var inga massprotester eller regeringskris 2006 eller 2010, och istället för att stå på barrikaderna satt Hyresgästföreningen i slutna rum med SABO och Fastighetsägarna och förhandlade. Likt Socialdemokratin har Hyresgästföreningen gradvis gått med på större och större kompromisser under parollen: "det viktigaste är att det är parterna och inte politiken som tar ansvar" (https://www.dagensarena.se/innehall/historiskt-avtal-hyresratten-ett-nytt-saltsjobadsavtal/) Grundinställningen är att marknaden har segrat, förändring är oundviklig, och att det är bättre att vara delaktiga i demonteringen av systemet än att förlora den makt och det inflytande man har genom förhandlingssystemet.

Avsaknaden av motstånd är påtaglig och med varje kompromiss försvagas hyresgästernas ekonomiska, sociala, lagliga och politiska ställning. Effekterna är inte bara materiella för hyresgäster utan de reducerar även hyresgäströrelsens visioner till de smulor som förhandlingarna leder till. Både inom och utanför Hyresgästföreningen kokar missnöjet. Avstängningar av aktivister från Hyresgästföreningen har blivit allt vanligare och förhandlingsöverenskommelser blir allt mer frånvända hyresgästers verklighet. I kölvattnet av missnöjet växer nya hyresgäströrelser fram. Det är också dessa som leder kampen mot renovräkningar och utförsäljningar i Sveriges städer och förorter.

Den svenska hyressättningsmodellen som utvecklades på 60- och 70-talet har alltid inneburit en kompromiss med marknaden och hyresvärdar. I denna panel vill vi diskutera, vad det innebär att kompromissa när bostadsmarknaden har avreglerats, privatiserats och öppnats upp för riskkapitalister samtidigt som Hyresgästföreningen har försvagats både i medlemsantal och i politisk styrka. Hur håller den svenska modellen upp i en radikalt förändrad omvärld med växande bostadsojämlikhet, förändrade maktförhållanden och sist men inte minst en urholkad bostadspolitik? Med detta i bakhuvudet, vill vi konkret diskutera hur vi tar hyreskampen vidare och bygger en starkare och mer radikal hyresgäströrelse både inom och utanför Hyresgästföreningen.

Ilhan Kellecioglu, aktiv i Ort till Ort och författare till Rapport inifrån 'Hemblahelvetet'. 

Hannes Rolf, historiker vid Institutet för bostads- och urbanforskning.

Åse Richard, doktorand i kulturgeografi vid Institutet för bostads- och urbanforskning.

Mahasti Hashemieh, del av samordningsgruppen för Nej till Marknadshyra och ordförande för Alla ska kunna bo kvar